Finlands nationella uppvaknande vid 1800-talets slut blev grogrunden för en framväxande bildningsiver på bred front i landet. Arbetarinstitut och folkhögskolor grundades i snabb takt, såväl på finskt som svenskspråkigt håll. Alla, såväl unga som äldre, skulle ha en chans till en bättre medborgerlig bildning, inte minst när det gällde samhällsfrågor, religion och modersmålet.
Arvid Mörne
Arvid Mörne (1876–1946), känd finlandssvensk författare, engagerade sig särskilt i landsortens ungdomar och deras möjligheter. Han var verksam inte minst i mellersta och västra Nyland.
Mörne var en av eldsjälarna bakom grundandet av Västra Nylands folkhögskola.
VNF sedan 1905
VNF inledde sin verksamhet i Karis 1905 där kaplanen Gustaf Storgårds upplät några rum i sin bostad för den nygrundade skolans behov. Han fungerade samtidigt som föreståndare under det första verksamhetsåret.
Man startade med 12 elever. Undervisningen präglades av en stark fosterländsk anda. Skolan kom sedan att flytta till grannkommunen Pojo, där några andra initiativtagare hörde hemma. Till en början skedde undervisningen i ungdomsföreningsgården Högåsa.
1917–1923
Under åren 1917–1923, var VNF en institution som riktade sig enbart till unga kvinnor. De skulle lära sig så mycket som möjligt om hushåll, ekonomi, handarbete och samhälle. Det var landets tidigaste självständighetstid och det var viktigt att unga kvinnor fostrades att ta sin del av ansvaret för utvecklingen av befolkningens vällevnad och identitetskänsla. Därtill rådde inbördeskrig 1917–1918, vilket satte sin prägel på regionen. Krigshändelserna nådde också folkhögskolan i Pojo eftersom ortens industrier och bruk förde med sig en stark polarisering av politiska förhållningssätt.
Folkhögskolläraren Alexander Rajalin förde dagbok och berättar bl.a. om hur militärer tog inkvartering i förenings-gården där skolan verkade. Rajalin försökte trots allt oförtrutet fortsätta undervisningen. Han berättar också om människornas iver att förstå och lära sig mera och nämner bl.a. de ”landsvägsföredrag” han håller då folk samlas när han rör sig ute i byn.
Solbergs testament räddade
Ekonomin var ett stort problem under början av 1900-talet.
Ett testamente till skolans fördel, givet av bergsrådet Seth Solberg, kom att bli räddningen i ett avgörande skede.
Ett torp köptes in och en större byggnad flyttades till Pojo kyrkoby från Nykyrka invid karelska järnvägsbanan. Så fick VNF eget tak över huvudet för första gången och verksamhetsförutsättningarna blev bättre. Invigningsfesten kunde hållas i mitten av januari 1924.
Svårare tider
Men krigen kom – och det blev åter svåra tider. Senare, på 1950-talet, försökte man sig på en del nya studielinjer, bl.a. ett merkantilt program och man inledde också undervisning i engelska. (Världen och de främmande språken kom närmare i och med Olympiska spelen i Helsingfors 1952.)
Elevantalet växte småningom men mot slutet av 1950-talet var man nere i 15 elever igen. Tiden efter krigen var inte fördelaktig för folkhögskolorna i landet och 1963 blir ett krisår för skolan i Pojo. Emellertid tog man sig vidare med skolans kamratförbund som pådrivare och upprätthållare. År 1972 grundas så ett kommunförbund för att upprätthålla VNF.
Kaj-Erik Nordström
Kaj-Erik Nordström hade anställts som rektor år 1968. Han kom att leda skolan vidare med stor framgång tills han, kort innan han avled, gick i pension 2004. Han hann verka som skolans rektor i inte mindre än 36 år.
Sommarkurser och nya studielinjer
Den nystartade kortkursverksamheten under somrarna hämtade in kapital liksom en del nya studielinjer, som snart såg dagens ljus. Stora skaror lockades bl.a. av ett utvecklat språkprogram och en yrkesinriktad sjukvårdslinje. Man lyckades också locka finskspråkiga studerande genom att erbjuda dem särskilda kurser i svenska.
Flytt till Pumpviken
VNF flyttade sin verksamhet tillbaka till Karis år 1978, då kommunförbundet där byggde nya arbetsutrymmen. Också fyra internatshus fördes upp. Det skulle visa sig att järnvägsknutpunkten blev en god grogrund för vidare utveckling. Verksamheten växte ytterligare och bl.a. konstområdena utvecklades till ett eget kunskapsfält. Språkundervisningen förädlades och fick en utlöpare i de internationella aktiviteterna. Skolans profil karaktäriseras än idag av undervisningen i konst, språk, samhälle och internationella frågor.
Folkhögskolrörelsen har kämpat för sina ideal. Den fria bildningens tankar och humanistiska värdegrund vinner genklang.
VNF har byggts till i flera repriser sedan skolan etablerades i Karis år 1978. Den senaste tillbyggnaden stod färdig våren 2010 med ändamålsenliga undervisningsutrymmen för konstämnen.