Mitt läsintresse vaknade som barn då jag blev medlem i Pollux hästbokklubb. I början var det prylarna i de månatliga paketen som lockade mest, men efter en stund fångade böckerna mig. Hästböckerna fick så småningom sällskap av flickböcker, så som ”Tvillingarna” och ”Kitty” och jag besökte biblioteket ivrigt.
”Under gymnasietiden läste jag knappt alls.”
Med åren blev bokvalen mera vuxna, samtidigt sjönk läsmängden. Under gymnasietiden läste jag knappt alls. Efter studierna hittade jag tillbaka till böckernas värld, nu med facklitteraturen på scenen.
”Jag fann ordets magi, kanske för första gången.”
Så hände VNF. Och jag fann ordets magi, kanske för första gången.
För två veckor sedan gick vi till Karis bibliotek för att låna böcker. En skönlitterär och en poesibok. Mitt val föll på Pia Ingströms ”Inte utan min mamma” och diktsamlingen ”Det bästa som kan hända”. Kontrasten mellan läsupplevelserna är stor. Hur jag upplevde läsandet i barndomen, hur jag upplevt läsandet det senaste året och hur jag upplever läsandet nu. I stället för att läsa för att sluka en historia eller samla information, njuter jag nu av ordens skönhet såväl som av innehållet. För första gången reagerar jag på beskrivningar som Ingströms ”… pekade ibland upp mot trädkronorna med samma dramatiska gester som jag föreställde mig hade beledsagat hennes ungdoms ödesdigra utlevelse.”
”Nu finner jag mig plötsligt frivilligt i sängen med en diktbok..”
Nu finner jag mig plötsligt frivilligt i sängen med en diktbok, den jag lånade eller studentgåvan som samlat damm i bokhyllan. Och då jag läser om Pia Ingströms ungdom är det inte bara de intressanta historierna, utan också det målande språket, som håller mig fast.