På skolans kommunikationslinje WORD börjar vi varje vardag med gemensamt morgonkaffe. Med ett tillhörande varv runt bordet, där alla i tur och ordning får prata. Medan alla andra lyssnar. Kommunikationsövning nummer 1. Tala. Och lyssna. Varje dag. Se och höra varandra.
Det tar inte speciellt lång tid alls, men det är ändå ett effektivt sätt att väcka sig själv och andra. Få och ge fokus en kort stund, tala om nåt som är viktigt eller för all del oviktigt. Nåt man sett, hört, tänkt, filosoferat kring och som man vill dela. Medan andra lyssnar. Det är ett bra och väldigt odramatiskt sätt att öva bort sin eventuella scenskräck, bit för bit. Lära sig att lyssna. Associera. Bekräfta. Ta det gärna som ett tips till din arbetsgemenskap, din studiegrupp, din familj, din förening.
”Ta det gärna som ett tips till din arbetsgemenskap, din studiegrupp, din familj, din förening.”
Efter varvet brukar vi ofta kickstarta dagen med en kort skrivövning. Ibland kanske med utgångspunkt i en bild eller tavla, ett citat, en gemensam startmening. Ibland skriver vi stafett. Alla får skriva fritt i fem minuter. Och den sista meningen man skrev, blir följande persons första mening. Och den personens sista mening, blir sen följande persons startmening. Och så vidare.
I dag på luciadagen resulterade den här korta övningen i den här texten:
”I det kompakta decembermörkret kommer hon med ljus i sin krona. Hon tar över det här mörkret, som råder både inne och ute, med sitt ljus. Det är luciadagen idag, det är en fin dag. Jag har en gång själv haft äran att vara Lucia i Vanda och fått vara med i stadens Luciatåg. Vi åkte runt till ålderdomshem, köpcentrum, bibliotek och till och med till flygfältet. På flygfältet är det skojigt att se de förvånade resenärernas ansikten, då de ser Lucia i sin brinnande krona och sin vita skrud. Ålderdomshemmen känns definitivt som besöksvärda platser då man är med i Luciatåget. Det är fint att få sprida ljus åt dem som annars inte har det så ljust i sin vardag”.
”Det är fint att få sprida ljus åt dem som annars inte har det så ljust i sin vardag. Ensamma åldringar, skadade på sjukhus, barnfamiljer som har det svårt, alla gläds av Lucias besök. Hela Finland samlas på Senatstorget för att se den vitklädda martyren skrida ner för domkyrkans trappor. Varifrån kommer denna tradition egentligen kan man undra. Är det den kristna flickan från Sicilien som firas här uppe i Norden? Eller har traditionen om att hämta ljus under den mörkaste delen av året funnits i våra trakter långt innan kristendomen nådde oss?”
”Eller har traditionen om att hämta ljus under den mörkaste delen av året funnits i våra trakter långt innan kristendomen nådde oss? Om man tittar på de stora högtiderna i kristendomen kan man se ett mönster i hur de sammanfaller med viktiga tidpunkter för vardagslivet. Julen vid den mörkaste tiden på året, påsken då ljuset börjar återvända och midsommar, Johannes döparens dag, på den ljusaste dagen på året. Jag är själv inte en religiös person men jag älskar julen ändå. För mig handlar den inte om Jesus Kristus födelse, utan mera om en vändning. Tidpunkten då det slutar bli mörkare och vi går mot ljuset igen. Och medan det är som mörkast, har vi en orsak att tända ljus och spendera tid ihop med våra närmaste”.
”Och medan det är som mörkast,
har vi en orsak att tända ljus och spendera tid
ihop med våra närmaste
Längtande människor i det kompakta mörkret
De står på rad
mellan
varit och bli
Bortom gränslandet
Skymtas ljuset som bländar de blinda
med sin närvaro
Välkommen sjunger de
vackert i ridån”
”Vackert i ridån
Böljande
Skimrande
Glödande
Solljuset som undflyr oss
Allt tidigare
Men som snart
Kommer åter
Det blir märkbart mycket tyngre under den mörka tiden, för väldigt många av oss som bor här i Norden. Ljuset kan vara en väldigt avgörande faktor för vårt välmående och om man inte är medveten om det blir det ibland mycket tyngre. I alla fall personligen har jag märkt att jag börjat må bättre sedan jag insåg att ljuset helt enkelt har en ganska stor påverkan på mig. Det blir lättare när man känner att det finns en orsak till att ens mående kanske dyker lite längre ner än vanligt. Och då kan det mitt i allt vara lite lättare att leva igen”.
”Och då kan det mitt i allt vara lite lättare att leva igen. Vi alla har nog en plats där vi trivs som bäst, dit vi flyr när allt blir som jobbigast. En plats dit våra instinkter styr oss. Ett steg in på området och alla problem sköljs av dig. Ett ställe där man kan andas ut och bara vara. Livet blir igen lite lättare efter att man lämnat platsen. Vi ses nästa gång”.