WORD-gänget har den här veckan varit på reportageresa i Lettland, där de har följt frivilligarbetarna i Ekenäsnejdens svenska församling under en av deras många hjälpresor. Här är ett utdrag ur Annikas resedagbok.
Framför mig finns en stor hög av svarta sopsäckar. Sopsäckarna är fyllda med kläder och saker som inte jag och mina klasskamrater längre använder. Lärarna berättar för oss att det kommer att gå till behövande barn. Ända sen den dagen i lågstadiet har jag undrat hur ett behövande barn ser ut och lever. Nu, cirka 10 år senare får jag följa med hjälparbetarna, som för ner donationer till flera hjälpbehövande familjer i Lettland.
”Ända sen den dagen i lågstadiet har jag undrat hur ett behövande barn ser ut och lever.”
Just i den skrivande stunden sitter jag i VNF:s minibuss på väg hem. Vi har åkt ner till Baltikum på en reportageresa tillsammans med second hand butiken Fynda i Ekenäs. Fynda åker varje månad ner till Lettland och ger möbler och kläder som människor i Finland donerat till dem, för att ge till behövande. Den här gången hade vi exempelvis med oss sjukhussängar som skulle till ett äldreboende.
Utsikt från hotellet i Cēsis.
”..ett härlig gäng bestående av pensionärer med ungdomens blick i ögonen.”
Fynda har åkt ett femtiotal gånger till Lettland och Litauen. Därför hade de många historier att berätta. Bland annat om ”Guys kurva”, där chauffören Guy hade kört alldeles för hårt och nästan hamnat ner i diket. Vi fick även höra om Hasses och Larres avtag. Kort sagt, ett härlig gäng bestående av pensionärer med ungdomens blick i ögonen.
”Det var många ruiner, husens färg hade flagnat och de såg övergivna ut, trots att de nog inte var det.”
Skillnaden mellan Lettland och Estland var stor. Estland påminde om Finland, men genast när vi for över gränsen till Lettland märktes skillnaden. Det var många ruiner, husens färg hade flagnat och de såg övergivna ut, trots att de nog inte var det. Många konstaterade att det kändes som att komma till en annan tid. Stora fält, flera storkbon, många hjortar, mullvadshål, leriga gårdsplaner och vackra kyrkor. Vägarna på landet är nog i sämre skick än de i Österbotten.
Här finslipar vi våra texter. Håll utkik efter reportagen i Västra Nyland!
Herrarna och damerna från Fynda frågade flera gånger av mig om vad som var bäst med resan. Helt klart lagandan när vi skulle lasta lådorna från lastbilen in till socialbyråns lager. Det var vi från WORD, Fynda, lettiska kvinnor från kommunen och lokala byggkarlar.
Vi besökte flera familjer, ett eftis för lågstadiebarn och ett nybyggt ålderdomshem. Vi träffade även den lettiska pastorn Artis som höll på att renovera en sovjetisk lada till ett församlingshem och en söndagsskola för barn. Stoltheten lyste i hans ögon, vilket berörde mig.